Massvis med skäl till att undvika en långvarig romans med opiaterna

Att ta steget till att börja använda droger känns för många [som inte själv gjort det] som världens lättaste grej att undvika. För mig kändes det som världens självklaraste grej i depressionens mörkaste timme. På ett sätt är jag glad över att jag började använda lättare opiater som antidepp-medicin, då jag är rätt säker på att jag inte varit i livet annars; MEN...att min kontrollerade användning spann ur kontroll och ett avancerat opiatmissbruk växte fram ångrar jag oändligt mycket och kommer nog alltid att göra.
I berättelsen nedan så låter det nog ganska förfärligt för många, men på ett sätt var det mitt livs lyckligaste tid, ett inflammerat uttalande, jag vet, men inte desto mindre sant för det. Det finns ju liksom en orsak till att människor världen över knarkar vidare. Mitt mående var på topp och jag var verkligen förälskad i opiaterna, med dom i mitt liv fanns varken utrymme eller lust till kvinnor. Men den rena förälskelsen perverterades till hatkärlek så snart konsekvenserna av mitt brukande och mina handlingar började visa sig.

En av de tidigaste konsekvenserna var isolering från mina närmaste vänner, som missbrukare så investerar man mycket tid och arbete till att dölja sina förkastliga förehavanden så att man kan fortsätta utan att nån stör. Än idag efter 2 års nykterhet så har jag inte kunnat reparera klyftan mellan mig och mina vänner som uppstod i början av mitt missbruk. Dom försökte ju verkligen nå mig i början, ringde ofta och försökte umgås med mig. Jag förkastade deras försök för att knarka vidare och mycket snart så var det ju ingen som orkade bry sig om att försöka nåmer. Bra, tyckte jag då, eftersom jag då kunde knarka ostört. Nu är det ju verkligen upp till mig att reparera våra relationer, så det är nånting som arbetas på.

En annan väldigt märkbar konsekvens som också yttrar sig mycket tidigt, iallafall efter man börjat injecera, det är den ständiga ekonomiska krisen man befinner sig i. När man hållit på med IV-missbruk ett tag så kostar det minst 400kr om dagen bara för att hålla sig "frisk", men hade man möjlighet så pumpade man gärna i sig heroin för 3000+kr på en dag. Att detta är fullkomligt ohållbart ekonomiskt såtillvida man inte är miljonär förstår ju vem som helst, det hindrar dock inte en opiatmissbrukare! Opiaternas avtändning är en brilljant motiverare till att göra vad som helst, så konsekvensen PANK leder till konsekvensen KRIMINELL också. Har snattat rätt så friskt, lyckades dock hålla mig ifrån att åka dit för detta. Men det är riktigt jävla misärfyllt att spendera varenda korvöre på droger och snatta snickers till käk liksom.

Trubbel med rättvisan, det kommer ju som ett brev på posten när man knarkar. Visst, jag skrev ju alldeles just att jag klarade mig från att åka dit för snatterierna, dock så är ju dels knarkandet i sig olagligt, men det jag verkligen åkt dit på var en medicinstöld. 10st 1ml ampuller med morfin gav mig en dom för narkotikabrott och *fanfar* grov stöld. Detta är iofs obegripligt för mig ännu. Det monetära värdet på morfinet ifråga var ca 150-200kr, något som inte ens berättigar ett åtal för vanlig stöld, än mindre GROV stöld. Visst, iom att det var narkotika jag stal så kunde jag köpa att dom trissade upp det till stöld regular, men som det blev; stöld premium, grov stöld, fucking grand larceny - helt insane. Dock var det ju min första dom så jag slapp ju fängelse, fick övervakning ett år, men det är en jävla sak att ha i registret att ha blivit dömd för ett grovt brott nu när man försöker ordna upp livet. Jag vet, jag får skylla mig själv, men här tycker jag bara att brottet inte står i proportion till brottsrubriceringen. Jag hoppas att min poäng kommer across här kids; Börja inte knarka! Knark är bajs, om än ett bajs som ger en väldigt skön stund(vilket iofs vanligt bajs också kan göra, fråga bara nån som är riktigt skitnödig. /*Sorry för den multipla bortdribblingen av tråden*/ ). Nåväl, vidare mot nya höjder och skitigare konsekvenser...

En vacker dag så står man där med en påse, säg att man har ett gram. Man är så jävla nöjd att man sprängs samtidigt som man är så sjuk av avtändning att man nästan spyr och skiter på sig. Man vill skjuta i sig grejerna och det pronto. Då slår det en att man slängt sin sista kanyl efter man använt den för 50e gången och den mer liknar en 2-tums spik än nånting annat. Inga nya kanyler i sikte så långt ögat når heller, jag lovar, det är ett väldigt enkelt beslut att låna en kanyl av en kompis i ett sånt tillfälle. Så gjorde såklart även jag, och jag t.o.m visste att killen jag lånade av hade Hepatit C. Dock så "visste" jag också att viruset dog om man kokade kanylen i 10 minuter. Olyckligt nog visste inte viruset själv om detta och infekterade mig ändå, sicken skurk eh?
Hepatit C är en trevligt otrevlig virussjukdom som fuckar upp ens lever. Efter att ha släpat runt på viruset i 10-15 år så är chansen grymt stor att man utvecklar skrumplever eller levercancer. Jag har en kompis som dog i våras i skrumplever och en annan som måste göra en levertransplantation. Till alla missbrukares stora glädje så är ju Hepatit C "den enda botbara kroniska sjukdomen", så efter en halvårs eller årslång behandling med Interferon och Ribavirin så kan viruset vara borta. Jag själv genomgick denna behandling tidigare i år, och biverkningarna var grymt dryga. Jag var på morgnarna så illamående att jag var tvungen att ligga ner för att undvika att spy. Detta blev lite bättre längre in i behandlingen med medicin, men det var sannerligen skönt när det var över! *phew*

Sepsis - blodförgiftning, det är också något man kan råka ut för. Själv gjorde jag det, och blev symtomatisk medans jag jobbade natt. Så jag tänkte köra hem och sova, men min kropp tänkte annorlunda och jag svimmade av i bilen medans jag körde istället. Detta kunde ha slutat riktigt illa, men jag hade grym tur och klarade mig undan helt utan skador och bilen överlevde med en del plåtskavanker. Jag vaknade nämligen just som bilen halkade ner i diket på andra sidan vägen och hann bromsa ner farten lite innan jag drämde in i några småträd. Efter grotesk frossa i 2 dagar for jag till akuten lyckligtvis, annars hade jag nog mist livet i blodförgiftningen istället. I'm a master of dodging bullets...ibland iallafall! Men detta rekommenderas verkligen inte!

Toxiska relationer till familj och vänner, detta är grymt tråkigt. Det är först sedan jag blivit nykter som jag förstått vilket lidande mitt beteende har orsakat mina föräldrar, tror jag skrivit om det i tidigare inlägg, så jag bara nämner det här, men detta är också något jag ångrar djupt. Lyckligtvis har jag kunnat reparera förhållandet till familjen så att dom kan lite på mig igen.

Så, det var ett litet urval av härligheter som står på konsekvensmenyn om du skulle få för dig att ta upp ett opiatberoende. En förälskelse utan dess like som man har snuskigt svårt att släppa taget om, trots att man blir behandlad som skit. Heh, plötsligt får jag förståelse för tjejer som inte kan lämna sina misshandlande män, eller njae, inte riktigt, men ungefär...

Må väl gott folk. Och knarka inte. Om du inte skulle bo i afghanistan förstås hehe.
;)