Tjohoo! Igår så satte jag mig ner och beskådade gammal antagningsstatistik till Umeå Universitet, och där fann jag till min stora glädje att tandläkarprogrammet inte har legat över 1.6 på högskoleprovet, så mina 1.7 ter sig vara tillräckliga! Jag firar måhända prematurt, men oddsen är med mig, det ser ut som att jag blir en metadondrickande tandläkare! Världen jublar! Eller också kanske den börjar hata och motarbeta mig, vem vet?
I vilket fall så kommer jag nog att ta det osäkra före det säkra och vara incognito vad gäller metadonet och mitt hårt knarkande förflutna när jag börjar skolan. Lite synd på ett eller två sätt. För det första så gillar jag inte att behöva smussla för folk som jag helst vill utveckla vänskapsband till, och för det andra så gillar jag att utbilda folk i metadonfrågan och Läkemedels Assisterad Rehabilitering som stort. Utan att sprida kunskapen så kommer de gamla myterna och RNS, FMN och KRIS ryktesspridning att förgifta den svenska narkotikapolitiken
vidare. Må fan ta dig, Nils Bejerot!
Förresten, om nån läser detta och känner till några regler eller förordningar som skulle sätta käppar i hjulet för mig att arbeta som tandläkare medans jag är metadonpatient, var snäll och låt mig veta detta pronto!
Slutligen, är det det någon som läser detta och har invändningar mot att metadonpatienter ska få jobba som tandläkare, låt mig veta detta så jag kan slå tillbaka och argumentera för min sak.
Hej svejs!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar