Etiska kommitéer och (tand)läkardrömmar

Intressant. Jag bad mina 'homies' på LARO-mottagningen att fråga min läkare om han visste om några eventuella hinder för mig att jobba som antingen tandläkare eller läkare medans jag fortfarande är inskriven i metadonprogrammet. Min planering är ju så att under utbildningens gång har jag inte tänkt trappa ner något, men efter utbildningen är klar så kommer det att bli en lång(ca 3 år) nedtrappning för att maximera chansen att lyckas. Men även om jag börjar trappa ner samma dag som jag utexamineras så kommer jag ändå att jobba flera år som metadonpatient. Så...jag fick idag reda på att min läkare kontaktat en etisk kommité för att gräva lite i frågan, först blev jag lite nervös, men sen insåg jag att det iallafall inte kan finnas några nedskrivna regler för detta om det måste diskuteras i en kommité. Jag är dessutom hundraprocentigt säker på att min läkare tycker som jag själv i denna frågan(alla andra vettiga människor också för den delen), att så länge man inte är påverkad av medicinen, kan påvisa en rel. lång nykterhet och stabilitet så kan det inte finnas några hinder. Som jag alltid säger; Får man köra bil på metadon så har jag svårt att se några hinder.

Ah...(tand)läkardrömmar. Tror det är relativt vanligt hos folk, i synnerhet sedan födelsen av tv-serier som Cityakuten, Chicago Hope, Grays Anatomy och andra härliga serier. Oj, höll nästan på att glömma sjukhusserien framför andra: "Vita Lögner" *Hosthosthosthosthost*, ni vet, den sköna såpan som gick som daglig serie på TV3 för hundra år sen hehe...
Själv så har mina drömmar utvecklats från sommarjobb på ålderdomshem när jag var 15-16 till vad dom nu är. Det började med att jag en dag faktiskt insåg att jag trivdes med att jobba med människor. -Lysande, tänkte jag och började plita ner en ansökan till Sjuksköterskeprogrammet på Umeå Universitet. Dock tänkte jag bara på skoj söka till tandläkare och läkare vid samma tillfälle, endast för att se riktigt hur långt bak i reservkön jag skulle komma. Detta var kring millenieskiftet och på Umeå Universitet hade de fortfarande intervjubaserat intag. Så jag blev grymt förvånad då jag kallades till intervju för tandläkarprogrammet, men tänkte att det var lika bra att gå, jag hade ju inget att förlora.

Slutligen så yttrade världen sig så att den gärna såg mig som tandläkarstudent. Själv såg jag mig gärna hellre som svinaktigt hårt supande tandläkarstudent. Under terminerna tre så lullade jag omkring på campus med en nästan konstant bakfylla, men av de föreläsningar jag var på så föddes dock ett genuint medicinskt intresse. Men många bakfyllor straffar sig ganska fort och för att få börja termin 4 så var man tvungen att ha ackumulerat minst 40 av 60 poäng. Själv hade jag dragit ihop 23 (ynka) poäng. Så jag hoppade av för att aldrig titta tillbaka....or so I thought. Efter ytterligare lite jobb på ålderdomshem så började jag slutligen att plugga till Sjuksköterska, fortfarande mer i en kemiskt förändrad verklighet än den klarsynta varianten som kan uppfatas som mera lämplig.

Alldeles i början där så bytte jag ut alkoholen mot de varma och hemtrevliga men ack så förrädiska opiaterna, extra olämpligt för en människa i sjukvården kan tyckas, men faktum är att sjukvårdspersonal är den vanligaste yrkesgruppen som missbrukar dessa medel, just pga deras tillgång på sådana preparat. Eller nu kanske jag ljög, men dethar åtminstone sett ut så en gång i tiden. Förvisso så drack ju societetsdamerna Laudanum(Opiumtinktur) vid det förra sekelskiftet medans dom försökte få alkoholen förbjuden. Laudanum blir man ju lugn och timid av medans alkoholen skapar våldsamma bestar. Nånstans på vägen så började allmänheten tro att opiatanvändare(heroinister) våldtog barn, iallafall i USA har folk trott så en gång. Hur en perversion av sanningen som är så grov kan uppstå är för mig en gåta, men det är som jag alltid sagt: En individ kan vara smart, men en folkhops samlade intelligens uppvisar våldsamma tendenser åt det bakvända matematiska teoremet 1+1=0

Jajja, i vilket fall så hoppade jag av SSK-programmet efter 4 terminer då mitt missbruk hade eskalerat alldeles för mycket. Dessutom hade mitt medicinska intresse då specificerat sig så att SSK var för mycket pappersarbete och för lite medicin.
Så så utvecklades mina (tand)läkardrömmar. Jag ska väl erkänna att innerst inne är det läkare jag vill bli, men med mina betyg så kommer jag aldrig in. Min sista chans är nu när dom ska börja med ett medicinskt kunskapsprov, detta ska tydligen prövas nu till hösten -08 endast i Umeå. Om utfallet av detta blir positivt så kommer metoden att implementeras i resten av landet, så då får man väl måhända en chans att komma in, men jag påbörjar mina tandläkarstudier nu i januari oavsett, sen får man se om resten.

Captain Beardless signing off...