Gammal blogg: Hur man blir en heroinist - Del 3

Forts. från föregående inlägg...

Sagt och gjort, jag köpte hem ett gäng och genast så tappade jag kontrollen och började tänja på mina gränser, steg för steg. Det blev genast så att jag började käka tabletterna dagligen, ett oändligt tanketåg av "bara en dag till, sen ett rejält uppehåll". Kan ju också tillägga att jag hållit till på ett forum där det diskuterades opiatberoenden och jag hade läst en massa skräckhistorier för att jag skulle hålla mig borta från att dagligen äta dessa tabletter. Vid dagligt intag så steg toleransen bra mycket fortare också, så tabletterna tog slut allt fortare. Menmen, slut tog dom, även hos killen jag köpte dom av. Jag hade med andra ord inget val, utan tvingades av tabletterna för stunden. Jag hade dock inte utvecklat något fysiskt beroende än, hade bara lite sömnproblem modell värre ett tag. Men så upptäckte jag något som jag trodde skulle bli min frälsning men som verkligen blev min undergång. Man kan mycket enkelt beställa torkad opiumvallmo och göra té på. Vallmoté/Opiumté. Lysande! Man kunde beställa 1 kvast med ca 20st frökapslar från Panduro för 27kr. Jeg blev en ruggigt bra kund hos Panduro. Så återigen blev det ett dagligt intag av nånting jag inte såg några lagliga tvivelaktigheter över, jag menar, Panduro!
Så efter ytterligare ett halvår av "Bara en dag till, sen ett rejält uppehåll" så blev jag återigen tvingad till ett stopp. Panduro hade slut på lagret och det skulle ta 6 veckor innan dom skulle få något nytt. PANIK!!! Nu fick jag smaka på avtändning. Att jag skulle ha klarat mig från fysiskt beroende efter 6 månders dagligt intag kunde jag ju bara drömma om. Usch vilket helvete jag fick smaka på. Det var dock nu det var dags att ta ett stort kliv fram i min utveckling som knarkare. Fram tills nu så tyckte jag att jag hållit mig på rätt sida om lagen, och jag hade bara smusslat med det för att folk skulle ha svårt att förstå [hehe]. Nu fick jag dock smaka på avtändningen för första gången, och även bli piskad av avtändningens desperation. Jag blev nu erbjuden att pröva en substans vid namn Hydromorfon.
Jag fick en glasampull och en ren spruta och kanyl. För många ett kliv större än Grand Canyon, jag skuttade över utan att tänka efter ens 2 sekunder. Jag tänkte ungefär såhär: "Jag har ju gett flera patienter morfin-sprutor (på praktik), varför skulle det vaa så stor skillnad mot att ge sig själv. Det är ju dessutom inte nåt skit-knark, det är ju läkemedel i en glasampull. Sen att det är 5ggr starkare än Heroin är väl bara en bra bonus". Tyvärr var det precis så bra som man kan tro. Fram till denna punkt så hade jag aldrig lagt ut mer än 2000kr på en månad till mina vanor, det var det dags att ändra på. I och med den där injektionen så var jag helt såld, jag var ju förvisso redan beroende fysiskt, men det psykiska beroendet boostades med 200% kanske. Jag slängde gladeligen iväg besparingar på 20.000 den första månaden som injektionsmissbrukare. Och jag menar verkligen GLADELIGEN. Jag kunde inte tänka mig att spendera mina pengar på nånting annat. Och steget från att injecera Hydromorfon till Heroin var inte längre än 2millimeter....max! Sen efter det så blev allting värre, och det snabbt. Men historian om hur jag BLEV en knarkare är slut. Återkommer med ett inlägg om KONSEKVENSER. Må väl gott folk!

Så var sagan slut! Eller egentligen var det ju här som smekmånaden med opiaterna var över, pengarna var slut och helvetet var precis till att börja på riktigt, fram tills denna punkten så var ju allt A-OK, eller åtminstone trodde jag ju det hheh.
Peace!