Gammal blogg: Hur man blir en heroinist - Del 1

En gång för länge sen när jag var en liten parvel, typ ibörjan på februari i år, så tog jag mina första stapplande steg in i bloggarvärlden. Jag var dock en väldigt fragil individ vid tillfället pga hårda biverkningar av en Interferonbehandling mot min Hepatit C, så efter ett par inlägg så rann den ut i sanden. Mina första inlägg var en samlad how-to berättelse om hur man blir en heroinist, vilket ju kan vara intressant att veta för kidsen där ute som är intresserade....av hur man innihelvete INTE ska göra. Trevlig läsning:

Hur man blir en heroinist - Del 1

Tänkte berätta lite om hur det gick till när jag blev en [olycksbådande fanfar] - KNARKARE! Det hela var egentligen mycket enkelt, trots att jag alltid haft en stark värdegrund MOT narkotika. Det hela började förstås med ett helt annat problem, i mitt fall var del alkoholen som banade väg för undergången. Jag drack för första gången när jag var 13 år, det var valborgsmässoafton och jag gick i sjuan. Det var en mycket trevlig upplevelse, jag blev skitfull och älskade det. Det skulle dock ta lång tid innan jag på nåt sätt spårade ur. Fram tills att jag fyllde arton festade jag kanske 1-2ggr i månaden, men jag blev oftast skitfull och spydde, men så är det väl för de flesta tonåringar, eller? När jag fyllde arton så ökade dock frekvensen ordentligt och jag blev nu radiostyrd ca 2-3ggr i veckan. Som sagt blev jag alltid väldigt full, hade alltid minnesluckor av varierande storlek vilket i sin tur födde ångesten dagen efter då man inte visste riktigt hur jävligt man gjort bort sig kvällen innan. Till saken hör också att människorna jag omgav mig med var av precis samma kaliber som jag själv, så det jag kunde ju aldrig misstänka att vårt dryckesmönster var någonting annat än normalt, eller, misstänka kunde jag ju (och gjorde nog det också).
Vid 22-23 års ålder så började jag bli duktigt deprimerad. Jag hade försökt minska ner på drickandet några gånger med krassa resultat, 21 dagar tror jag att jag lyckades hålla mig som bäst. Annars var jag full 4-5ggr i veckan, hade en 25 liters tunna vin bubblandes på toaletten oavbrutet. Jag hade sedan jag tog studenten försökt mig på att plugga olika grejer på universitetet, men men dåliga resultat då jag aldrig var på föreläsningarna pga sprängande bakfylla. Jag hade gått igenom 1 termin som Dataingenjörsstudent, 3 terminer som Tandläkarst., och höll på att misslyckas som sjuksköterskestudent som bäst när jag slutligen blev så deppig att jag insåg att om jag inte slutade med drickat så skulle jag nog ta livet av mig inom kort. I min enfaldighet så tänkte jag aldrig tanken på att söka proffesionell hjälp, näfan, det skulle ju inte duga att bli klassad som alkis i journalerna heller. Näe, det här skulle göras på egen hand. När jag tänkte efter lite till så insåg jag också att livet skulle bli alltför tråkigt utan någon form av berusning på helgerna så ett lämpligt alternativ var tvunget att hittas.

forts. följer...