Japp, då har det gått ytterligare ett kvartal sen jag bloggade sist, det här är ju nästan löjligt! Nu under sommarn har jag ju inte ens skolan att skylla på, så jag får ta den andra ursäkten; Det händer så lite i mitt liv och i min hjärna så det är helt enkelt materialbrist! Så om någon kommer in hit lite då och då i hopp om att jag ska ha skribblat ner något får jag helt enkelt be om ursäkt!
Fast värt att nämna är ju iallafall att hela första terminen har gått galant, alla poäng tagna, ingenting som måste kompletteras, utan allt är klart! En helt otroligt befriande känsla måste jag säga, och efter 5 tidigare år på universitetet så är det skönt att ÄNTLIGEN ha åstadkommit ett studieresultat man slipper ljuga om =)
Jag gick på infektionsmottagningen och gjorde en nio-månaderskontroll för hepatitC-behandlingen, och fick efter 3 veckor ett positivt svar (positivt som i BRA då, inte positivt som i HIV-positiv), fortfarande hittas inga virus med PCR, så det börjar verkligen se ut som jag har lyckats bli botad. Nästa (och sista) kontrollen skulle komma om ytterligare 9 månader, och om allt fortfarande ser bra ut då så ska jag dansa polka och mazurka hela natten, för då blir jag officiellt friskförklarad från hepatiten =)
Har förresten varit och dragit ut en tand också, jag vet inte om jag berättat det tidigare, men jag är livrädd för just tandextraktioner ironiskt nog, då jag ska bli tandläkare. Måste dock säga att denna händelse har dämpat min rädsla bitvis. Fick lite lugnande innan och sen gick det faktiskt rätt så fort att få ut tanden. Detta var en visdomstand i överkäken (1-8 t.o.m.), men för underkäken bävar jag fortfarande, för mina rötter är lite snedställda och tanden måste ev. klyvas för att den ska komma ut, och kanske måste även lite ben tas bort runt den också, så jag hoppas jag slipper det ehhe.
Andra tandläkarbehandlingar tycker jag är lugna som bara den, vet inte varför jag just är rädd för att dra ut tänder, menmen, rädslor har ju en tendens att vara irrationella!
Annars längtar jag nästan med att få komma igång med skolan igen, har trivts så ruggigt bra under terminen som gått! Vill börja borra nångång bara =)
Ska eventuellt fara ner till den årliga internationella tandläkarmässan som i år ska hållas i Stockholm, det skulle vara svinaktigt kul tror jag, så jag hoppas att allt går att ordna, eftersom jag inte reser bort nånting nu under sommarn kan jag väl göra det över en helg i september istället! Tror inte vi har några tentor eller nåt i vägen då heller, det är alldeles för tidigt in på terminen.
Axeln ja förresten, den hoppade ur led när jag låg o sov förra veckan. Vaknade kl 4 på morgonen och då låg den ur led. Bara 2 veckor innan så hoppade den ur på jobbet också, men när det hände nu så gjorde det bra mycket mer ont efter att jag reponerat den. Tror att det var 5e eller 6e gången som den hoppat ur led nu sen i höstas. Så jag har fått en remiss skriven till en axelspecialist och vi får väl se om jag ska behöva operera eller inte. Hoppas inte, för min tatuering ligger definitivt i farozonen då :\
Tatueringen håller dessutom på att bli klar, den ska bara färgläggas klart(nedre halvan är ofärgad än då länge), sen ska jag gå med linne året om så jag kan få visa upp den hehe...näe, men jag ska iallafall lägga upp ett kort här i bloggen =)
Ska avsluta nu, för jag har på känn att om jag fortsätter nu så blir det bara ordbajsande, och det vill ju ingen uppleva. Ska ta mig ett närande mål med vitt bröd och hallonkräm istället.
Hej!
lördag 12 juli 2008
söndag 27 april 2008
Stigmata
Goddagens!
Har just läst en artikelreview som belyser stigmatisering av metadonpatienter. I stora drag handlar det om diskriminering och förtryck av individer enbart pga deras status som metadonpatienter. Det är skrämmande läsning måste jag säga, även om jag själv har upplevt det väldigt lite. Huruvida det beror på att jag har tur med min omgivning eller om jag bara är korkad nog att inte fatta hur mobbad jag är vet man ju inte hehe. Artikeln är amerikansk och jag tror att detta fenomen är mer utspritt där, amerikas rykte som förtryckare och deras trångsynthet är ju världsberömd(inte alls fördomsfullt av mig hehe).
I artikeln beskrevs hur patienter blivit av med sina jobb enbart för att ha berättat för sin arbetsgivare att de var med i ett metadonprogram. Ett specifikt fall som jag fått berättat för mig på ett forum gick till ungefär såhär: X hade ett jobb som han misskötte mer och mer pga missbruk, X gick med i ett metadonprogram, X blir berömd av sin arbetsgivare för att ha blivit så produktiv och gör sitt jobb väl, X berättar varför (i.e. berättar om metadonprogrammet), X blir avskedad.
Såna grejer gör mig bara så in i helvete förbannad, för att inte tala om skiträdd. Ingenting säger ju att precis samma sak inte kan hända mig nångång, för det finns nog gott om trångsynta arbetsgivare runt om i världen.
Jag kan som sagt inte själv påstå mig ha utstått några större obehag. Två gånger har jag märkbart blivit sämre behandlad på apoteket när de upptäckt i sina datorer att jag stod på metadon, men mer än misstänksamma blickar, och i ett fall ett uttalande om: "Jag kommer inte att ge dig något metadon, det måste du hämta på psyket". Ett uttalande som tedde sig ytterst märkligt då det enda jag var där om var Lergigan - en medicin jag fick mot illamående.
Sen kan jag bli lite leds på folk som så fort de fått reda på att jag är metadonpatient ställer frågan: När ska du sluta med det då? Som att det var nåt fel med det och att jag nog egentligen inte var tillräckligt drogfri. Menmen, i 99 fall av 100 gällande det, så tror jag inte nån har nåt uppsåt direkt.
Mitt första tillfälle under tatuerarnålen är över förresten. Min drake är ca 50% klar, det som saknas är fjäll, mera skuggning och färg. Men jag är fruktansvärt nöjd över hur det ser ut så här långt. AJ vad ont det gjorde dock, jag måste erkänna att jag hade förväntat mig mindre smärta. Måste också erkänna att jag kände mig oerhört skamsen för allt gnäll som jag stötte ur mig. Menmen, den 9e maj så ska jag dit igen för att förhoppningsvis göra klart hela tatueringen, eventuellt skulle det krävas ett tredje besök, men det får vi se.
Skolan pinnar på, cellbiologin är förhoppningsvis avklarad. Tentan skrevs för 1½ vecka sen, det känns som jag har glömt bort åtminstone 50% av allt redan, men ffa så kändes det som att jag klarade tentan när jag gick därifrån. Förhoppningsvis så får vi tillbaka den nu till veckan, och förhoppningsvis så kommer jag inte att darra okontrollerat på underläppen efter att ha kontrollerat ifall jag är godkänd eller ej. Darra på underläppen hehe, om jag inte är godkänd kommer jag nog snarast att revertera till fosterstadie och kräva ett omgående blöjbyte. Så håll tummarna för mig, för det vore ingen vacker syn!
Just nu läser vi en kurs som heter Morfologi, som innefattar både Anatomi och Histologi. Det är både kul och intressant tycker jag, förutom en tenta så ska vi även ha ett mikroskoperingsprov, där vi ska kunna identifiera vilket organ vi tittar på enbart på hur det ser ut i mikroskopet, dvs genom vilka celler som finns där. Det är definitivt en utmaning, men jag tror inte det ska vara några större bekymmer, speciellt efter som jag tyckte att det var rätt kul att öva på det.
Död åt orättvisor!
Har just läst en artikelreview som belyser stigmatisering av metadonpatienter. I stora drag handlar det om diskriminering och förtryck av individer enbart pga deras status som metadonpatienter. Det är skrämmande läsning måste jag säga, även om jag själv har upplevt det väldigt lite. Huruvida det beror på att jag har tur med min omgivning eller om jag bara är korkad nog att inte fatta hur mobbad jag är vet man ju inte hehe. Artikeln är amerikansk och jag tror att detta fenomen är mer utspritt där, amerikas rykte som förtryckare och deras trångsynthet är ju världsberömd(inte alls fördomsfullt av mig hehe).
I artikeln beskrevs hur patienter blivit av med sina jobb enbart för att ha berättat för sin arbetsgivare att de var med i ett metadonprogram. Ett specifikt fall som jag fått berättat för mig på ett forum gick till ungefär såhär: X hade ett jobb som han misskötte mer och mer pga missbruk, X gick med i ett metadonprogram, X blir berömd av sin arbetsgivare för att ha blivit så produktiv och gör sitt jobb väl, X berättar varför (i.e. berättar om metadonprogrammet), X blir avskedad.
Såna grejer gör mig bara så in i helvete förbannad, för att inte tala om skiträdd. Ingenting säger ju att precis samma sak inte kan hända mig nångång, för det finns nog gott om trångsynta arbetsgivare runt om i världen.
Jag kan som sagt inte själv påstå mig ha utstått några större obehag. Två gånger har jag märkbart blivit sämre behandlad på apoteket när de upptäckt i sina datorer att jag stod på metadon, men mer än misstänksamma blickar, och i ett fall ett uttalande om: "Jag kommer inte att ge dig något metadon, det måste du hämta på psyket". Ett uttalande som tedde sig ytterst märkligt då det enda jag var där om var Lergigan - en medicin jag fick mot illamående.
Sen kan jag bli lite leds på folk som så fort de fått reda på att jag är metadonpatient ställer frågan: När ska du sluta med det då? Som att det var nåt fel med det och att jag nog egentligen inte var tillräckligt drogfri. Menmen, i 99 fall av 100 gällande det, så tror jag inte nån har nåt uppsåt direkt.
Mitt första tillfälle under tatuerarnålen är över förresten. Min drake är ca 50% klar, det som saknas är fjäll, mera skuggning och färg. Men jag är fruktansvärt nöjd över hur det ser ut så här långt. AJ vad ont det gjorde dock, jag måste erkänna att jag hade förväntat mig mindre smärta. Måste också erkänna att jag kände mig oerhört skamsen för allt gnäll som jag stötte ur mig. Menmen, den 9e maj så ska jag dit igen för att förhoppningsvis göra klart hela tatueringen, eventuellt skulle det krävas ett tredje besök, men det får vi se.
Skolan pinnar på, cellbiologin är förhoppningsvis avklarad. Tentan skrevs för 1½ vecka sen, det känns som jag har glömt bort åtminstone 50% av allt redan, men ffa så kändes det som att jag klarade tentan när jag gick därifrån. Förhoppningsvis så får vi tillbaka den nu till veckan, och förhoppningsvis så kommer jag inte att darra okontrollerat på underläppen efter att ha kontrollerat ifall jag är godkänd eller ej. Darra på underläppen hehe, om jag inte är godkänd kommer jag nog snarast att revertera till fosterstadie och kräva ett omgående blöjbyte. Så håll tummarna för mig, för det vore ingen vacker syn!
Just nu läser vi en kurs som heter Morfologi, som innefattar både Anatomi och Histologi. Det är både kul och intressant tycker jag, förutom en tenta så ska vi även ha ett mikroskoperingsprov, där vi ska kunna identifiera vilket organ vi tittar på enbart på hur det ser ut i mikroskopet, dvs genom vilka celler som finns där. Det är definitivt en utmaning, men jag tror inte det ska vara några större bekymmer, speciellt efter som jag tyckte att det var rätt kul att öva på det.
Död åt orättvisor!
fredag 21 mars 2008
Framtidsdrömmar och befläckat skinn
Dagarna blir ljusare och ljusare och jag längtar så otroligt mycket efter att våren ska sätta igång på allvar. Men även om vintern nu fick för sig att starta sent och det i princip bara blivit kallare senaste månaden så är jag överväldigande positiv. Jag är fortfarande glad över att jag kom in på skolan, kanske inte bara för själva faktumet över att jag tagit mig in, utan mer för att jag på 2½ år kommit så långt som jag faktiskt gjort. Sen så har det ju faktiskt gått helt OK med själva pluggandet också; Jag har tagit första tentan, och nu i onsdags hade vi en dugga som också gick vägen. Jag kan inte på något sätt påstå att jag har briljerat, men jag är bara nöjd över att jag är godkänd. En framtida examen känns med andra ord som den är inom räckhåll(Bara 4 år och 10 månader kvar :P)
Och CSN!!! Jag har ju fan i mig fått studielånet beviljat!!! Det är nästan så att jag kan bli religiös hhehe, näe, men fan, det är inte utan att jag måste citera nån 12-stegs-raket; "...och sen kommer sidovinsterna". Med detta menas då att huvudvinsten är nykterheten själv och sidovinsterna är allt annat positivt som dyker upp i ens liv. Och även om jag har svårt för 12 stegs ideologin i mångt och mycket så stämmer fan detta. (Ska försöka tona ner mitt överdrivet positiva beteende nu, dels kan det nog vara störande för några, men är man för positiv åker man väl på en ordentlig näsbränna istället :P)
Tänkte också hälsa till emma och "bamseerik" som har lämnat sina tags i min gästbok/kommentarer, jag bistår er gärna med svar på alla tänkbara eventuella frågor ni kan ha, bara att fråga, men se till att lämna mail-adress så jag kan svara.
Du Emma verkar undra huruvida du vill ha Subutex eller metadon, måste då höra hur du mår på subutexet först och främst? Hur länge har du varit inställd på det? Jag stod ju på Subutex själv först i 13 månader innan jag bytte till metadon. Jag kommer ihåg att jag var väldigt nöjd i början(iaf efter ca 2 veckor, innan det kändes det nästan som man gick i en konstant abstinens), precis när man känner att man slagit sig fri från bojorna som all ev. kriminell aktivitet innebar för att skaffa sig nästa dos. Den friheten är guld. Efter ett tag så började jag dock få problem med drogsug, vilket så småningom mynnade ut i att jag blev inställd på metadon. Nu har jag inga problem med drogsug alls! Den enda "beefen" jag har med mettat(förutom att det är klurigt att göra långa resor med det) är svettningarna som jag har fått som biverkan.
Vilket babbel det där blev nu då, får be om ursäkt ifall jag skrivit allt detta i bloggen tidigare. Jag har haft alldeles för långt uppehåll med skrivandet den senaste tiden, så jag kommer ju knappt ihåg vad jag skrivit förut, men som sagt; Fråga gärna om ni undrar!
Justjafan! Jag har beställt en tid för en tatuering! =) Det blir en "japansk-stilad" drake på höger överarm. I färg! Ser fram emot det som fan, kommer självklart att lägga upp bild på den här när den har påbörjat sin existens!
Nu ska jag återgå till fåtöljen! Må väl!
Och CSN!!! Jag har ju fan i mig fått studielånet beviljat!!! Det är nästan så att jag kan bli religiös hhehe, näe, men fan, det är inte utan att jag måste citera nån 12-stegs-raket; "...och sen kommer sidovinsterna". Med detta menas då att huvudvinsten är nykterheten själv och sidovinsterna är allt annat positivt som dyker upp i ens liv. Och även om jag har svårt för 12 stegs ideologin i mångt och mycket så stämmer fan detta. (Ska försöka tona ner mitt överdrivet positiva beteende nu, dels kan det nog vara störande för några, men är man för positiv åker man väl på en ordentlig näsbränna istället :P)
Tänkte också hälsa till emma och "bamseerik" som har lämnat sina tags i min gästbok/kommentarer, jag bistår er gärna med svar på alla tänkbara eventuella frågor ni kan ha, bara att fråga, men se till att lämna mail-adress så jag kan svara.
Du Emma verkar undra huruvida du vill ha Subutex eller metadon, måste då höra hur du mår på subutexet först och främst? Hur länge har du varit inställd på det? Jag stod ju på Subutex själv först i 13 månader innan jag bytte till metadon. Jag kommer ihåg att jag var väldigt nöjd i början(iaf efter ca 2 veckor, innan det kändes det nästan som man gick i en konstant abstinens), precis när man känner att man slagit sig fri från bojorna som all ev. kriminell aktivitet innebar för att skaffa sig nästa dos. Den friheten är guld. Efter ett tag så började jag dock få problem med drogsug, vilket så småningom mynnade ut i att jag blev inställd på metadon. Nu har jag inga problem med drogsug alls! Den enda "beefen" jag har med mettat(förutom att det är klurigt att göra långa resor med det) är svettningarna som jag har fått som biverkan.
Vilket babbel det där blev nu då, får be om ursäkt ifall jag skrivit allt detta i bloggen tidigare. Jag har haft alldeles för långt uppehåll med skrivandet den senaste tiden, så jag kommer ju knappt ihåg vad jag skrivit förut, men som sagt; Fråga gärna om ni undrar!
Justjafan! Jag har beställt en tid för en tatuering! =) Det blir en "japansk-stilad" drake på höger överarm. I färg! Ser fram emot det som fan, kommer självklart att lägga upp bild på den här när den har påbörjat sin existens!
Nu ska jag återgå till fåtöljen! Må väl!
fredag 7 mars 2008
Får ta och be om ursäkt...
...det var ju aldrig min tanke att ha ett två månader långt uppehåll med bloggandet! Det hela började med att jag blev toknojig när jag insåg att någon från min möjligt blivande klass skulle kunna råka läsa denna blogg och identifiera mig. Började rensa grejer härifrån för att bli än mer incognito och sen slutade jag helt sonika att skriva!
Nu har dock saker utvecklat sig så att jag skiter fullständigt ifall nån skulle lyckas med konststycket att identifiera mig.
Måste väl iallafall nu först och främst berätta här att JAG KOM IN!!!!! Halleluuuuujah! Så jag kan numera faktiskt betitla mig som tandläkarstudent, och har dessutom lyckats bli godkänd på första tentan. Under insparken så avslöjade jag dessutom min bakgrund för några i klassen, ifall dom har vidarebefodrat det till någon vet jag icket, men det gör ingenting. Planen är väl att jag ska låta folk veta eftersom, när det känns lämpligt eller passande. När jag tidigare har splurtat ut det helt utan förvarning så har folk blivit lite tagna på sängen och knappt trott på det, så det får bli som det blir. Hehe, det visade sig förresten att en i klassen som jag berättade för hade varit och gluttat på denna blogg, dock utan att veta att vi hamnat i samma klass hehe =)
Vi håller för stunden på att läsa Cellbiologi och det är rätt tungt. Intressant, men inte utan att det blir lite för ingående och lite väl tungt. Den kommande tentan är iallafall ett gott skäl till pluggångest, den 16 april smäller det.
På metadonfronten så har det varit lite livat här nyligen. Uppemot 10 dödsfall rapporterades det om mellan november och februari, men nu så har det visat sig att metadon kanske har funnits med i bilden, men inte varit huvudkontributör till dödsorsaken. Blandmissbruk är nog boven, som i så många andra fall, skulle jag tro. Jag skrev t.o.m. ett mail till ett kommunalråd som skulle hålla i en utredning huruvida LARO-mottagningen misskött sina åttaganden eller ej, och berättade att jag gärna skulle ställa upp på frågor som utredarna skulle kunna tänkas ha. Inte ett knyst har jag fått till svar. Gubbjävel.
Om nån ifrån min klass skulle råka läsa detta förresten, jag är hickaren i klassen. :O
Nu lägger jag ner för idag, hade inte så jävla mycket att säga. Men jag kommer att återgå till att skriva minst en gång i veckan nu iallafall, jag hatar ju själv bloggare som aldrig uppdaterar, så jag får väl inte gärna vara en sådan jävel själv!
Najnaj, det ska jag aj.
Hejsvejs!
Nu har dock saker utvecklat sig så att jag skiter fullständigt ifall nån skulle lyckas med konststycket att identifiera mig.
Måste väl iallafall nu först och främst berätta här att JAG KOM IN!!!!! Halleluuuuujah! Så jag kan numera faktiskt betitla mig som tandläkarstudent, och har dessutom lyckats bli godkänd på första tentan. Under insparken så avslöjade jag dessutom min bakgrund för några i klassen, ifall dom har vidarebefodrat det till någon vet jag icket, men det gör ingenting. Planen är väl att jag ska låta folk veta eftersom, när det känns lämpligt eller passande. När jag tidigare har splurtat ut det helt utan förvarning så har folk blivit lite tagna på sängen och knappt trott på det, så det får bli som det blir. Hehe, det visade sig förresten att en i klassen som jag berättade för hade varit och gluttat på denna blogg, dock utan att veta att vi hamnat i samma klass hehe =)
Vi håller för stunden på att läsa Cellbiologi och det är rätt tungt. Intressant, men inte utan att det blir lite för ingående och lite väl tungt. Den kommande tentan är iallafall ett gott skäl till pluggångest, den 16 april smäller det.
På metadonfronten så har det varit lite livat här nyligen. Uppemot 10 dödsfall rapporterades det om mellan november och februari, men nu så har det visat sig att metadon kanske har funnits med i bilden, men inte varit huvudkontributör till dödsorsaken. Blandmissbruk är nog boven, som i så många andra fall, skulle jag tro. Jag skrev t.o.m. ett mail till ett kommunalråd som skulle hålla i en utredning huruvida LARO-mottagningen misskött sina åttaganden eller ej, och berättade att jag gärna skulle ställa upp på frågor som utredarna skulle kunna tänkas ha. Inte ett knyst har jag fått till svar. Gubbjävel.
Om nån ifrån min klass skulle råka läsa detta förresten, jag är hickaren i klassen. :O
Nu lägger jag ner för idag, hade inte så jävla mycket att säga. Men jag kommer att återgå till att skriva minst en gång i veckan nu iallafall, jag hatar ju själv bloggare som aldrig uppdaterar, så jag får väl inte gärna vara en sådan jävel själv!
Najnaj, det ska jag aj.
Hejsvejs!
tisdag 8 januari 2008
1:a reserv!!!
Har genom inofficiella kanaler fått reda på att jag för stunden är 1a reserv till tandläkarprogrammet! Jag vet ju att man inte ska ropa hej förrän man över bäcken, men nu verkar det ju sannerligen som om gudarna har vänt sina leenden mot mig, jag var 6e reserv vid förra urvalet och nu 2 dagar innan 2a urvalet ser det alltså ut så här, så jag har ca en och en halv vecka på mig att utföra en välplanerad "hit" på nån som redan är antagen hhehe :D
Annars flyter det på ungefär som vanligt, packar ihop grejer på jobbet inför nerläggningen. Menmen...jag tänker för ovanlighetens skull inte skriva något mer idag, för jag kan fanimig inte tänka på något annat än möjligheten att kanske ta sig in på programmet.
Hej svejs!
Annars flyter det på ungefär som vanligt, packar ihop grejer på jobbet inför nerläggningen. Menmen...jag tänker för ovanlighetens skull inte skriva något mer idag, för jag kan fanimig inte tänka på något annat än möjligheten att kanske ta sig in på programmet.
Hej svejs!
torsdag 3 januari 2008
Sprututbyte!
Goddagens!
Vill be om ursäkt för mitt långa frånfälle från bloggandet, det beror till stor del av lathet, men även av en dislokerad axelled, julledigheten, Star Trek Voyager(pinsamt nog) samt Zelda: Phantom Hourglass som jag har lirat arslet av. Nåväl, dagens topic: Sprututbyte, ytterligare en hjärtefråga för mig. Läste i dagens expressen denna artikel. Den beskriver hur antalet nya HIV-smittade personer i Sverige dubblerats från förra året, en ny virusstam med ursprung från Finland har letat sig hit och sprider panik, död och ångest bland sprutnarkomaner i Stockholm. I Malmö är det dock lugna gatan eftersom dom där har ett väl etablerat sprututbytesprogram som hållit igång i lite mer än 20 år. I Stockholm är dock frågan en s.k. HET POTATIS(!!) där RNS, FMN och dylika organisationer förvillat politikerna med falska och missvisande rapporter som hävdar att sprututbyte inte hindrar smittspridning. Jag hoppas sanerligen politikerna i Stockholm kvävs på sitt kaffe när dom läser denna artikeln och slutligen får svart på vitt hur det ligger till med sprututbytets funktionalitet i samhället. Eller kanske inte kvävs, men nästan iallafall, precis så mycket att dom sedan sparkar igång den politiska apparaten så den kan producera ett vettigt beslut!
Innan nyår skriftade jag ju lite om min kommande internationella stardom som är på gång. Till min enorma förvåning är det ju dock bara lokalnyheterna som producerar och sänder inslaget. Woe is me! Haha, dock så är jag ju incognito så det spelar ju kanske mindre roll :D Jag lyckas iallafall stamma, mumla och hitta på nya ord under inslagets gång(om dom inte redigerat bort sånt, man kan ju alltid hoppas =). Men jag tror även att jag nånstans lyckade få något vettigt ur mig och kanske lär nån norrlänning att Subutex och Metadon sannerligen är mer medicin än drog!
Mitt vara eller icke vara på tdlk-utbildningen hänger fortfarande i luften, nu är det blott en vecka kvar tills jag förhoppningsvis kan avrätta smörflugorna(fjärilarna)(hahha, osannolikt roligt nästan) i magen. Om det då skulle visa sig att jag fortfarande är reserv(vilket egentligen är ganska troligt) så får jag det stora nöjet att fortsätta leva utan fast mark under fossingarna. Dock har jag ju anställning om det skulle visa sig att jag inte kommer in, dock vet jag inte vart, ska försöka hitta en käkkirurg som vill ha en brilljant assistent gratis i ett år, det borde ju inte vara omöjligt.
Näe gott folk, nu ska jag återgå till arbetet, montera ner bokhyllor står på tur...mycket spännande indeed!
Mors!
Vill be om ursäkt för mitt långa frånfälle från bloggandet, det beror till stor del av lathet, men även av en dislokerad axelled, julledigheten, Star Trek Voyager(pinsamt nog) samt Zelda: Phantom Hourglass som jag har lirat arslet av. Nåväl, dagens topic: Sprututbyte, ytterligare en hjärtefråga för mig. Läste i dagens expressen denna artikel. Den beskriver hur antalet nya HIV-smittade personer i Sverige dubblerats från förra året, en ny virusstam med ursprung från Finland har letat sig hit och sprider panik, död och ångest bland sprutnarkomaner i Stockholm. I Malmö är det dock lugna gatan eftersom dom där har ett väl etablerat sprututbytesprogram som hållit igång i lite mer än 20 år. I Stockholm är dock frågan en s.k. HET POTATIS(!!) där RNS, FMN och dylika organisationer förvillat politikerna med falska och missvisande rapporter som hävdar att sprututbyte inte hindrar smittspridning. Jag hoppas sanerligen politikerna i Stockholm kvävs på sitt kaffe när dom läser denna artikeln och slutligen får svart på vitt hur det ligger till med sprututbytets funktionalitet i samhället. Eller kanske inte kvävs, men nästan iallafall, precis så mycket att dom sedan sparkar igång den politiska apparaten så den kan producera ett vettigt beslut!
Innan nyår skriftade jag ju lite om min kommande internationella stardom som är på gång. Till min enorma förvåning är det ju dock bara lokalnyheterna som producerar och sänder inslaget. Woe is me! Haha, dock så är jag ju incognito så det spelar ju kanske mindre roll :D Jag lyckas iallafall stamma, mumla och hitta på nya ord under inslagets gång(om dom inte redigerat bort sånt, man kan ju alltid hoppas =). Men jag tror även att jag nånstans lyckade få något vettigt ur mig och kanske lär nån norrlänning att Subutex och Metadon sannerligen är mer medicin än drog!
Mitt vara eller icke vara på tdlk-utbildningen hänger fortfarande i luften, nu är det blott en vecka kvar tills jag förhoppningsvis kan avrätta smörflugorna(fjärilarna)(hahha, osannolikt roligt nästan) i magen. Om det då skulle visa sig att jag fortfarande är reserv(vilket egentligen är ganska troligt) så får jag det stora nöjet att fortsätta leva utan fast mark under fossingarna. Dock har jag ju anställning om det skulle visa sig att jag inte kommer in, dock vet jag inte vart, ska försöka hitta en käkkirurg som vill ha en brilljant assistent gratis i ett år, det borde ju inte vara omöjligt.
Näe gott folk, nu ska jag återgå till arbetet, montera ner bokhyllor står på tur...mycket spännande indeed!
Mors!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)