Stigmata

Goddagens!
Har just läst en artikelreview som belyser stigmatisering av metadonpatienter. I stora drag handlar det om diskriminering och förtryck av individer enbart pga deras status som metadonpatienter. Det är skrämmande läsning måste jag säga, även om jag själv har upplevt det väldigt lite. Huruvida det beror på att jag har tur med min omgivning eller om jag bara är korkad nog att inte fatta hur mobbad jag är vet man ju inte hehe. Artikeln är amerikansk och jag tror att detta fenomen är mer utspritt där, amerikas rykte som förtryckare och deras trångsynthet är ju världsberömd(inte alls fördomsfullt av mig hehe).
I artikeln beskrevs hur patienter blivit av med sina jobb enbart för att ha berättat för sin arbetsgivare att de var med i ett metadonprogram. Ett specifikt fall som jag fått berättat för mig på ett forum gick till ungefär såhär: X hade ett jobb som han misskötte mer och mer pga missbruk, X gick med i ett metadonprogram, X blir berömd av sin arbetsgivare för att ha blivit så produktiv och gör sitt jobb väl, X berättar varför (i.e. berättar om metadonprogrammet), X blir avskedad.
Såna grejer gör mig bara så in i helvete förbannad, för att inte tala om skiträdd. Ingenting säger ju att precis samma sak inte kan hända mig nångång, för det finns nog gott om trångsynta arbetsgivare runt om i världen.

Jag kan som sagt inte själv påstå mig ha utstått några större obehag. Två gånger har jag märkbart blivit sämre behandlad på apoteket när de upptäckt i sina datorer att jag stod på metadon, men mer än misstänksamma blickar, och i ett fall ett uttalande om: "Jag kommer inte att ge dig något metadon, det måste du hämta på psyket". Ett uttalande som tedde sig ytterst märkligt då det enda jag var där om var Lergigan - en medicin jag fick mot illamående.
Sen kan jag bli lite leds på folk som så fort de fått reda på att jag är metadonpatient ställer frågan: När ska du sluta med det då? Som att det var nåt fel med det och att jag nog egentligen inte var tillräckligt drogfri. Menmen, i 99 fall av 100 gällande det, så tror jag inte nån har nåt uppsåt direkt.

Mitt första tillfälle under tatuerarnålen är över förresten. Min drake är ca 50% klar, det som saknas är fjäll, mera skuggning och färg. Men jag är fruktansvärt nöjd över hur det ser ut så här långt. AJ vad ont det gjorde dock, jag måste erkänna att jag hade förväntat mig mindre smärta. Måste också erkänna att jag kände mig oerhört skamsen för allt gnäll som jag stötte ur mig. Menmen, den 9e maj så ska jag dit igen för att förhoppningsvis göra klart hela tatueringen, eventuellt skulle det krävas ett tredje besök, men det får vi se.

Skolan pinnar på, cellbiologin är förhoppningsvis avklarad. Tentan skrevs för 1½ vecka sen, det känns som jag har glömt bort åtminstone 50% av allt redan, men ffa så kändes det som att jag klarade tentan när jag gick därifrån. Förhoppningsvis så får vi tillbaka den nu till veckan, och förhoppningsvis så kommer jag inte att darra okontrollerat på underläppen efter att ha kontrollerat ifall jag är godkänd eller ej. Darra på underläppen hehe, om jag inte är godkänd kommer jag nog snarast att revertera till fosterstadie och kräva ett omgående blöjbyte. Så håll tummarna för mig, för det vore ingen vacker syn!
Just nu läser vi en kurs som heter Morfologi, som innefattar både Anatomi och Histologi. Det är både kul och intressant tycker jag, förutom en tenta så ska vi även ha ett mikroskoperingsprov, där vi ska kunna identifiera vilket organ vi tittar på enbart på hur det ser ut i mikroskopet, dvs genom vilka celler som finns där. Det är definitivt en utmaning, men jag tror inte det ska vara några större bekymmer, speciellt efter som jag tyckte att det var rätt kul att öva på det.

Död åt orättvisor!