I mitt förra liv, det för minus två år sen alltså, där var jag en certifierad mästare i självömkan. Jag kunde liksom tycka synd om mig själv i varenda situation jag befann mig i och jag föraktade alla "normisar", dvs normala människor, över att deras liv - i mitt tycke - var så jävla problemfria i jämförelse med mitt eget. När jag nu är på andra sidan(mer eller mindre) och tänker tillbaka så får man ju skämmas litegrann(men bara lite hehe), för även om jag in truth hade en grymt jobbig period under ett flertal år så kan jag iallafall äntligen se att min situation bleknar i jämförelse med många "normisars". Case in point, gå in till VendettanBettans blogg här till höger och läs om hennes situation. Och, för att använda en ruskigt utsliten term, barnen i Afrika, hur jävligt har inte dom det. Okej, i sanning så är situationerna nästan inte på nåt sätt jämförbara bortsett från hur hopplöst livet nog känts.
Inte heller kan jag säga att jag har slutat tycka synd om mig själv, långt ifrån det hehe, men jag har bättrat mig något oerhört och inser idag hur bra jag har det(most of the time iallafall).
Förresten, om nån jävel stör sig på att jag slänger in engelska lite här och där så bryr jag mig inte. Det är ingen som har klagat än, men jag vet att det kommer att komma hehe, efter allt supande och hjärncellsbortfall så kommer helt enkelt engelska termer enklare för mig ibland, och om dom passar så kör jag bara på! :P =)
Har genomgått den näst sista terapin idag, och my god vad jag hatar Freud, även om min terapeut har en del ljusa stunder. Men att jag undermedvetet trånar efter att suga på mammas bröst, det tar tammefan priset. Inte bara att jag slutar med terapin, mitt fall avslutas även hos socialmyndigheterna, så man kan nästan kalla mig normal igen! Hallelujah!
Nu slutade mina synapser att avfyras, så jag får väl avsluta med det. Baj baj!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Intressant lasning! Ar gift med en man som efter 30 ars opiatmissbruk numera ar metadonbehandlad, och helt ren i ovrigt. Som du sager, det ar en livraddande behandling! Vi bor pa Nya Zeeland, och har ar installningen inom programmet att man fortsatter sa lange man sjalv vill, alltsa ingen tidsgrans eller ens krav pa utsattning, ever. Hoppas du kommer in pa tandis, och om inte, sa dyker det sakert upp nagot annat bra for dig! Varma halsningar fran andra sidan :-)
Du store tid! Hittade en länk till dig - den knarkande tandläkaren. Men du ÄR ju inte tandläkare. Du har inte ens kommit in på utbildningen!
Vad är bloggnamnet då för skit? Du bekräftar min inställning - man kan inte lita på knarkare och kriminella. Tydligen inte på FD heller. Ränderna går aldrig ur? Det är duktigt att du slutat knarka, absolut. Men håll dig till sanningen, även i rubriken, om du ska bli trovärdig.
Hahha, jävla idiot =)
Jag har ju i bloggbeskrivningen att det är ett smutsigt knep närmast att likna vid kvällstidningarnas löpsedelsrubriker, ta inte så jävla illa upp(om din kommentar nu ens var seriös :P). Jag är ju dock på väg in på utbildningen, och hela grejen med namnet på bloggen är ju att se hur "svensson"(dvs du) uppfattar det med en f.d. narkoman som tandläkare.
"Anonym" kanske har blivit lite bitter och borde få verbalt smisk någon gång? Jag ställer gärna upp som smiskaren.
Sorry om jag lägger mig i, men jag har problem med människor som så storartat kan kritisera andra och för någonting så harmlöst som en blogg (som hjälpt många att förstå vad heroinmissbruk kan innebära för en person)
Skicka en kommentar